Jag vet också att han som var mitt skäl till blöta kuddar finns där ute, han andas fortfarande och lever vidare med sitt liv. 

Han lämnade en massa röra bakom sig som jag får ta hand om, han bara dumpade av en massa elände. 

Kanske jag aldrig mer få se honom, eller kanske han läser det här.  

Just nu är mycket up and down i mitt liv, men jag stannar med fötterna i marken. 

När folk ser mig i korridoren eller på stan har dom ingen aning, dom har ingen aning hur många sömnlösa nätter jag gråtit eller hur många gånger jag velat ge upp. Och dom har ingen aning jag har ställt mig upp igen, fortsatt min resa med mycket i ryggsäcken. 

Så girls keep your head up, vi är starka tilsammans! 

You know my name but not my story, och kanske om ni har tur kan jag berätta den för er.