well, kärlek...vart ska man börja? Jo kärleken är väl det viktigaste som finns i våran värld. Men det verkligen öser av kärlek i tonåren. Kärlek är en fantastisk upplevelse och att gosa in mig mellan någons killes famn är bland det bästa jag vet. Känna hans parfym tätt intill mig och blunda är verkligen tummen upp för mig.

 

Allt känns så jäkla underbart och man tror man kommit till himlen, sen pang kan man vara singel igen. Jag har alltid varit rädd för kärlek, eller inte kärlek i sig utan att förlora någon. Det svider som mest.

 

 

Men sen så hände det något. På kort tid var jag en helt annan person. Mognade så sjukt, vafan händz liksom?

Fick fler nummer i mobilen, fler vänner på facebook och vänner bara dök upp poff. Fick mycket kommentarer och raggningsrepliker vilket som är helt sjukt kul, och ja det är kul att bli smickrad.

Jag har varit kär 1 gång, inget mer eller mindre. Och har så extremt svårt att bli kär. Gillar inte att vara fast vid en som kanske inte finns där för mig en dag men jag vet att jag bara haft fel killar vid mig. För jag har ju varit ung och dum men jag börjar bli klokare haha.

 

Men allt detta killdrama bland tjejer, vem får ta vem? Shit tjejer, calm your tits liksom. Bitcha inte om någon tar det förr-förra ex. Jag menar då har man ju gjort slut? Självklart är det en annan sak om en bästis kommer och kysser killen framför dej vilket h*n inte borde göra som kompis. Men om Frida i 9:b gillat hans foto - fine liksom. Life goes on, ligg inte där och deppa medans du har hela livet framför dej att ha kul och passa på att vara ung.

 

Och att sen inte tänka att kärlek är bara mellan olika kön utan att det finns folk som inte ser kärlek som ett kön utan personligheter är fett sköna människor asså. Våga stå på er, ni lever en gång. Gör det ordentligt men var försiktiga.

 

 

 

 

Hon försöker fixa allt åt mig. Men även låter mig kämpa. "Kom igen Agnes, försök du vet att du klarar det" säger hon varje ridpass. Och utan henne hade jag verkligen inte varit här jag är nu, hon skapade mig. Formade mig och gjorde mig till den jag är idag. Även om jag inte är något drömbarn, jag har gjort dumma saker men hon accepterar det. Hon ger mig inget straff och sen är vi kvitt utan vi pratar om det tills jag liksom ahh varför gjorde jag så, kanske är det därför jag är så högljud i mina åsikter. 

 

Och jag vill vara som märkesgirlsen i skolan. Med hollisterbyxor, hunterstövlar och odd mollytröjor Men om det är något jag verkligen vill ha fixar hon det åt mig innan jag hinner blinka. Hon fixade Mk väskan direkt. Shit vilken unge jag är egentligen, att hon ens vill fixa alla grejer åt mig. Men sen finns det ju en baksida hos dessa uppklädda tjejer. Har dom en häst, stort hus, luftigt rum och stor familj? Well thats nice, grattis till dom väldigt få tjejerna som har alla delar och lever i barbielivet där allt är fläckfritt. Och gärna med en liten nakenhund i väskan. Får allt dom pekar på. 

 

Men varje dag kämpar mina föräldrar med att ha råd med att låta mig ha kul, jag ser hur hon kämpar dag för dag. Och jag försöker hjälpa till så mycket jag kan. Vi har den girlpowern mellan mor och dotter som alla skulle ha. 

 

Och missförstå mig inte. Jag fick inte det livet jag har utan att lyfta ett finger utan jag har kämpat, trott jag gett upp men kommit tillbaka ännu starkare. Här växer det inte pengar på träd utan vi prioterar grejer. Badar i badkaret mindre och spolar inte lika mycket vatten. Alla hjälper ändå till tilsammans, en stor familj som snackar om allt.

Har familjemöten men även bråkar.  

 

 

Bara lite kvällstankar. Känner mig så sjukt speedad när jag tänker på vad vi egentligen kan göra. Jag, du och resten av människorna på denna jord. Jag kan rädda liv genom att bara säga "Hej" till en person som kanske gråtit hela natten men tagit på sig mascaran och gått till skolan, vem vet liksom?

 

Vet du vad det är som är så himla bra med att säga hej till personer? Du förlorar INGET. Utan det blir mer pluspoäng vid sidan av. 

 

Jag älskar att prata med personer som jag inte känner så bra. Och där får jag faktiskt ta åt mig lite beröm för jag skulle kunna gå fram till vem som helst och börja prata om någon status man sett den personen lagt upp på facebook bara för att få igång ett samtal. För vi har bara varann, så va rädda om inte bara era nära och kära utan även fiender. För vem skulle ta deras plats?

 

Jag har faktiskt gått fram och pratat med människor som gjort skitdumma saker, som snackat skit bakom min rygg. Men jag har gått fram med ett leende och sagt hej bara för att ge en klapp på ryggen och coacha personen till att vara stark och slutföra dagen. Och även om det inte skulle vara så att personen har gråtit hela natten så är det trevligt med kontakter och vi sprider vidare glädje. 

 

En gång när jag gick mot en kompis så kom det två tjejer. Och ja jag sa hej som vanligt. Då börjar dom skratta, men det luktar osäkerhet på lång väg. För dessa tjejer kanske bara är ovana vid glada kommentarer, dom har svårt att ta åt sig. Men självklart kände nog alla 3 att det var pinsamt för dom. Man märkte det i luften att det bara var töntigt kring dom och det var därför dom reagerade som dom gjorde - skrattade. För det är så vissa personer reagera i olika lägen när man känner sig otrygg men jag tycker så synd om dom. Att dom nog inte får ett sånt hej ofta. 

 

Förlåt för ett otydligt inlägg men hoppas ni endå förstår hur jag menar

 

 

 

 

 

 

 

Helt stress, bloggen har fått komma i andrahand dessa dagar. Fullt upp med att ens existera när det är så mycket "things" i skallen och kompisar som hejar hit och dit på en så ni kanske skulle kunna ha lite empati för det ändån?Asså helt sjukt hur bra att kan vara just nu, ligger på toppen och skiter i stoppen. Sålänge jag mår bra, och shit dessa vänner jag inte hade någon aning om skulle betyda så mycket för mig? Mina girls och jag har hittat på mycket skoj fast det där med grabbarna har blivit lite knas just nu. Haha trodde aldrig livet skulle vända så snabbt nu ökar självförtroendet till 100% 

 

Och jag taggar ännu mer till sommaren, den där varma sommarkänslan... Ryser bara av att tänka på det, Sommar kom hit nuuuuuuuu

 

 

Och världens oseriösaste inlägg någonsin men nu vet ni iallafall att jag lever

 

Idag har jag återhämtat mig hyggligt från träningen i torsdags. Allt gick dåligt och jag bara kände att jag bara ville hoppa av och aldrig komma tillbaks. Där satt ungar och red jättefint och lugnt dressyr. Medans jag var helt förbannad på min ponny och hon var arg på mig. Just för att jag var besviken på mig själv. 

 

Jag tänker inte sitta och bara nicka och säga att vi gör det bättre nästa gång, att vi alla har sämre dagar vilket stämmer till en viss del. Men JAG har aldrig betett mig så dåligt på en träning någonsin, tack för att bella stod ut med mej. Igår var jag faktiskt nära på att gråta?! Usch om mina barn hade gjort så hade dom fått hoppa av direkt och fått utegångsförbud i 3 veckor. 

 

Jag är där för att jag vill lära mig. Även fast jag vet att hästen är för ung för mig så VILL jag fortsätta och allt går om man vill och jag kommer kämpa med den här ponnyn tills jag står högst upp på prispallen. Då ska jag tänka tillbaka på  alla jäkla misstag och tårar som jag låtit rinna ner från min kind bara för den sporten jag älskar. Den sporten jag riskerar att offrar mitt liv för varenda dag. För att min bästavän är en häst och mitt liv går åt att kämpa mig upp. Blunda när jag chansar på ett för högt hinder och ler när jag landar oskadd. 

 

 För att jag vet att jag kommer tugga grus flera gånger om tills jag vant mig vid grussmaken. Jag vet att jag kommer få rejäla kommentarer från olika ryttare som vill trycka ner mig. Jag vet att mina vänner kommer ligga 1:a på vissa tävlingar medans jag vägrar ut mig på första hindret, but thats life. Jag älskar det jag gör och jag kommer fortsätta med det tills mina ben inte orkar bära mig mer, då dom får släpa mig ner från hästryggen.

 

Man tackar personerna runt om kring sig för att dom finns och kanske ger en puss på kinden. Passa på medans ni kan. Även om det inte finns en flickvän/pojkvän så kan man tacka familjen lite extra :) 

Sov gott fina vän ❤️ 

 

 jag måste skärpa mig, sluta tillåta att jag blir sårad. Inom detta dygnet tar jag ett viktigt beslut

 

Den gruppen har fuckat upp sig helt. Hej och välkommen till den svenska gruppen där alla män får trycka dit exakt vad dom vill. Och om inte jag tillåter att dom trycker ner mitt kön så kan jag ju gå ur, för det är ju mitt fel att jag blir nedtryckt och så vidare. Jag tänker inte sitta tyst och nicka bara för att jag föddes som tjej. För jag är ingen synd. Bara för att jag inte föddes med en snopp tänker inte jag bli nertrampad av det motsatta könet. Jag är glad att jag är tjej. 

 

Och hur roligt är det inte att skämta om småbarn som blivit våldtagna och sen dödade och hittade i skogen? Jag skäms. Jag skäms så sjukt mycket över alla er som bara bläddrar. För jag tänker varken gå ur eller bläddra vidare och låtsas vara blind. Det händer här och nu. Och det värsta är att det är mänskliga personer som tillbringar tid åt att hänga ut folk. 

 

Från början tyckte jag det var en bra idé. Kul att få igång facebook lite igen. Men är det såhär man får igång facebook? Röra upp känslor? DET ÄR INTE OKEJ.

 

Men shiiiit vilken ponny. Och bara fyra år?! Trodde inte hon kunde gå så bra men idag åker jag hem med överlyckliga känslan när allt är som bäst. Känns som jag spricker, livet är så perfekt just idag. 

Ikväll kommer jag somna med ett leende på läpparna, SÅ FUCKING FANTASTISK! 

Idag hade jag en lite för speedad Rabat, lite för snabb och idag kändes hon helt döv. Men hon hör väl bara det hon vill höra. Kändes bara som jag satt där och skämde ut mej faktiskt.

Hon vägrade rejält mycket men det ingår väl i att hon testar mig. Tillslut var vi bra över. Men kan vara lite svårt att vilja till stallet efter detta men hårdhandskarna på! Öva,öva,öva & öva!