Älskade häst ❤️
Stockholm dag 1.
Första natten avklarad. Vi bor ju ganska mitt i skogen så täckningen är ju inte den bästa men då och då får Ebba och jag gå ut till soptunnan och ta emot meddelanden.
Men det är myspys här ute i stugan där Ebba och jag bor, vi har sett på skräckfilm, och skrattat lite.
Idag blir det lite småshopping tror ja haha, bra koll Agnes....
Men nu vet ni att jag lever och om jag inte skriver så är jag i skogen utan täckning ;)
Ni får klara er utan någon bild också ;)
STOCKHOLM!
Påväg till Stockholm med Ebbut, såkallade socialaste personen i hela världen...
Uteritt
När jag begav mig ut i hagen för att hämta Rabat så hängde suppan med en bit. Tyckte det var helt ok men när vi väl var framme och hade gått i hela leriga hagen så bara drog Rabat åt vänster och galopperade iväg. Suppan stegrade och detta tyckte dom va så kul så dom gjorde det 5 gånger... Så när jag kom från hagen helt röd i ansiktet...
Bjuder på en bild på suppan och mej! Inte sådär svinhögt direkt... ;)
Uteritten var mysig, Rabat var väldigt lugn och fin men sa inte nej åt att springa! Dessutom hittade vi ett dike och några buskar och dom var ju lite mer intressanta att hoppa över tyckte Rabat... :*
Bjuder på en bild på suppan och mej! Inte sådär svinhögt direkt... ;)
God jul babes
God jul ALLIHOPA. Jag önskar att alla får en god jul, alla mellan hemlösa på gatan till rika med mat på bordet.
Tänker även på dom som inte redigt grejar det här med julen. Dom barnen som får dra hem sina fulla föräldrar, hoppas det blir lugnt ikväll.
Och till dom som sitter utan mat på bordet ikväll, till er önskar jag Stay strong och håll ihop.
Själv drar jag till mormor, firar jul med mina kusiner. Sitter hela dagen skrattar och har det mysigt med cola i allas glas och ölen får stå undan ikväll.
Tack familjen älskar er. ❤️
Nyår i Stockholm!
Ska bli så kul, åker iväg på torsdag med Ebba till Stockholm. Ser verkligen fram emot det, och dessutom en applåd till mina föräldrar som vågar släppa iväg mig men ändån har koll på mig speciellt såhär i nyår och mycket trafik. Haha lovar jag ska sköta mig
Känns som dom litar på mig, ger mig frihet men ändån har krav på mig. Det ger även en balans mellan varann och känns som man litar och förstår varann bättre.
Skulle nog inte direkt vilja åka till Stockholm med ngn annan än Ebba, hon är ju min bästavän och min andra halva. Jag ber henne alltid om råd och tips och vi bestämmer allt tilsammans.
Hon tycker inte alltid som jag men hon FÖRSTÅR mig. Hon är lätt att ha och göra med, ärlig och litbar.
Ingen kommer någonsin förstå vad hon betyder för mig, min bästavän, andra halva. Älskar känns så kraftlöst om man ska sätta ord på min kärlek till henne ❤️
Vad jag tycker och tänker kring pessoabett.
Något jag aldrig skulle sätta in i Rabats mun är pessoabett, nej där går min gräns.
Jag kan inte rida med det och jag har inte sett någon hittills som kunnat. Förlåt men sant, ridning ska se harmoniskt ut. Hittills har jag bara sett hästar med huvudet högt, som mer eller mindre ibland tryckts ner med remmar hit och dit. Fått munnen igenstängd och spöt vid rumpan så hästen ska hoppa.
Sen kommer antingen ryttaren ut såhär: omg min häst hoppade 120 cm, och sen får hästen 10 sekunder att andas innan man knäpper dom igen.
Eller såhär: jävla skithäst! Sen slänger ungen tyglarna och smäller gärna till hästen på bogen för den vägrade.
Varför använder ni er av pessoabett? Hur kan ni veta vad ni trycker in i käften och fortsätta?
När du tar i tygeln dras mundelen upp mot mungipan samtidigt som sidodelarnas rotation gör att nackstycket dras neråt.
När det trycker i nacken genom att sidostyckena spänns så drar hästen ner huvudet för att komma undan smärtan.
Och trycks även pessoabettet upp mot gomtaket & uppåt mot hästens tänder (om man har det vanligaste 2-delat) vilket gör att hästen tar upp huvudet.
Så jag anser att det är ryttaren som är osäker! För ryttaren ger dubbla signaler om att hästen ska ta upp huvudet och ändån kröka på nacken.
Därför skulle jag aldrig stoppa i något som torterar så mycket i min hästs mun. Då är det ryttarens problem och inte hästens.
Det är okej.
Kan inte ens föreställa mig hur förnedrande det måste vara att bli tillsagd att inte kunna pussa sin flickvän på en pub i Göteborg. När två av samma kön har kärlek till varann ska man inte få visa det.
Om det var en kille och en tjej som kysstes så hade dom flesta nog lutat på huvudet och tyckt att det va gulligt.
Men nej om man är gay måste munnarna vara stängda även när man planerat att gå in på en pub och ha mysigt kanske firar ett år tilsammans.
Vart är världen påväg? Skadar dom någon? För i mina ögon är kärlek kärlek.
Arg på samhället.
Nu känner jag mig så jäkla besviken på samhället, folket i vårt samhälle.
Hej, jag har börjat 7:an och jag kan inte gå i stan med linne utan att folk ska stirra ihjäl sig på min kropp, mina bröst.
Ja det är sant. Killar snälla sköt era ögon, lär er att det är fult att stirra.
Fick kommentarer varför visar du brösten? Min första tanke va wtf säger han med byxorna ner till knäna... "Varför ska dom få ha häng och visa hela arslet om jag inte ens får ha en tröja som täcker tillräckligt mycket hud liksom".
Det är så jäkla sjukt att om jag är kille kan jag komma och gå med hela arslet utanför byxorna så det liknar värsta spargrisen medans tjejerna ska ha tröja hela vägen upp till halsen, gå och lägg er killar kom tillbaka när ni har växt upp till en annan nivå.
Fobi för tomtar, är jag den enda?
Har precis bundit armar & ben på tomtestatyn här hemma. Seriöst klarar inte vara hemma ensam med den så nu är jag säker, självklart är munnen igentejpad så han inte kan kommunicera till dom andra nissarna.
Fast nu när jag ska lägga mig i sängen och sova kan jag inte sluta tänka på att han kanske är ute efter hämnd.
Någon annan som har tomtefobi som kan flytta ihop? Kan ju inte vara den enda i hela världen.
Men nu är jag ganska desperat! Någon stor, stark med tomtefobi som kan sova hos mig och beskydda mig? Ring mig på 0708650165.
Swag
Finns så mycket jag skulle vilja skriva ut
Känner bara ett sug efter att skriva ut ALLA saker som jag vill. Inga måsten utan bara köra på hur jag känner.
Jag vill skriva ut min historia som jag bär i ryggsäcken. Men däremot vet jag att det kan skada andra och jag kan hamna illa till.
En lösning hade ju kanske varit att skaffa lösen? Låter mina vänner läsa hur jag mår då och varför. Vad jag gör och mina djupa åsikter om saker och ting.
Det hade ju kunnat bli mer personlig blogg om hur jag känner & tycker. Vad jag tycker är fel och vad jag tycker är rätt.
När jag har den här bloggen känns det inte heller redigt som det är jag, Eller hur tycker ni?
Jag är mycket mer flams och skrattattacker, misstolkar allt som går att misstolka utanför bloggen.
Om jag får chansen till att göra en blogg till endast vänner skulle jag lätt skriva ut min historia.
Vuxenvärlden
Att vara tonåring är nog den svåraste biten i hela ens liv. Men det är bara att bita i det sura äpplet och ta emot det för hur ska vi annars komma vidare?
Du tar det där lilla extra steget som skiljer dej från barbiedockorna och kliver in i vuxenvärlden.
Syskonen blir jobbigare och dom måste veta ALLT. Om det inte är att dom har lånat din nya tröja så är det att dom kräver att veta vem du är kär i och vilka du umgås med.
När man sitter där vid middagsbordet och din mobil lyser upp ska dom vara dom första som checkar så det Inte är Erik i 9:an, liksom jag menar komigen finns det något pinsammare?
Helt plötsligt får man inte vara ute till kl kvart i 11 längre utan man ska höra av sig på mobilen ständigt, vara hemma senast halv 10 och föräldrarna förvandlats till spioner.
Och vadå jobbigaste är när du sitter på ditt rum med kompisar och diskuterar hemlisar så bara smäller din pappa upp dörren och undrar vad man håller på med. Och innan han går vill han gärna dra till med något skämt som endast han skrattar åt.
Men jag kan på vissa sätt förstå mina föräldrar ibland, för dom vet ju vad det innebär att vara tonåring.
Min pappa har väldigt gripande historier och han var inte världens lydigaste, liten smal,söt pojke utan han var helvild! Vi brukar alltid ha det mysigt i bilen och lyssna på hans historier gång på gång om allt möjligt som kom i hans väg haha.
Men jag hoppas även mina föräldrar förstår mig ännu mer i dessa situationer.
Att dom förstå varför jag smäller igen dörren framför deras näsor ibland. Att dom förstår att jag vill lära känna fler vänner och jag vill känna spänningen på kvällen. Att jag behöver känna att dom litar på mig, men även låter mig ta ansvar. Att visa dom att jag kan reda ut grejer på bra sätt och låter mig även göra misstag.
Men att dom finns som stöd ifall något skulle gå snett till. Familjen ❤️ 
Killar klassas högre upp?
Varför är det bara killar som blir dom stora förebilderna? Jag menar om man räknar från var och ens stall, hur många killar finns det där? Och hur många tjejer finns det?
Tror förmodligen att tjejerna var ganska många fler än killarna, right?
Så varför syns nästan bara killarna högre upp i sporten. Tror verkligen inte det beror på att killarna är mkt bättre från början och får en talang bara sådär.
Utan det är nog från förr i tiden snacket som åker upp igen. Att tjejer inte kan sporta och att dom endast är bra till att få ut ungen och städa.
Big no!
Tjejer vafan, vi måste sätta ner foten och kämpa för våran sport, och vårt kön!
Att killarna ska få klassa upp sig i varje sport är så sjukt lågt.
Vi säger att det är synd om ridkillarna, att dom blir så hårt stämplade i skolan. Men nej, hur många gånger har inte vi tjejer fått bli nertrampade av både lärare, kompisar och fotbollskillar?
Jag har kämpat tills jag är helt slut med att kunna sitta med killar utan att bli utklassad som någon jävla stalltjej.
Jag SKA kunna läsa upp om Rabat i skolan utan att alla ska sitta och peta i näsan och lyssna på musik tills den där snygga fotbollskillen kommer.
Härom dagen fick allihopa berätta om deras höjdpunkt person/sak.
Jag pratade om Rabat, några pratade om datorer, några om instrument och en om hundvalp.
Alla applåderade stort och tacksamt och spetsade öronen när han berättade om den där hundskrället.
Tills när jag berättade, då kunde han med hundvalpen sitta med sin iPad eller dator och snacka dessutom.
Dagisnivå här kommer jag liksom.
När jag väl var inne i min berättelse om Rabat så kollade jag omkring mig.
En petade navelludd, en fnissade och pratade bakom min rygg! Då var det nog liksom , come on vi går i 7:an!
Hej där *namnet på killen* vill du ta över istället? För du verkar ju ha sååååå mycket mer intressantare grejer att berätta än mig.
Där läxade jag upp honom, han skämdes och jag fortsatte min lektion.
Han kanske till och med fick en läxa för livet? Tjejen som satt helt knäpptyst kan sätta gränser när hon är trött nog på att nöja sig med navelpetande och skitsnack!
Tack för mig 
Våran resa
Jävla, några veckor emellan bilderna. Kan man säga att vi utvecklats mycket? Ja asså herregud. Va långt vi har kommit fast det bara är början! Bästa häst!! 
Där, några månader,veckor och dagar sen. Kan inte kalla det horsemanship...
Här är vi nu, har rätta känslan och leendet. Rabat har öronen framåt och vi har KUL!
Där, några månader,veckor och dagar sen. Kan inte kalla det horsemanship...
Här är vi nu, har rätta känslan och leendet. Rabat har öronen framåt och vi har KUL!
Någonstans där ute
Tänk att någonstans där ute finns den människan du ska tillbringa ditt liv med. Den personen som ska sätta dit din ring existerar någonstans på jordklotet, var vet ingen.
Jag vet också att han som var mitt skäl till blöta kuddar finns där ute, han andas fortfarande och lever vidare med sitt liv.
Han lämnade en massa röra bakom sig som jag får ta hand om, han bara dumpade av en massa elände.
Kanske jag aldrig mer få se honom, eller kanske han läser det här.
Just nu är mycket up and down i mitt liv, men jag stannar med fötterna i marken.
När folk ser mig i korridoren eller på stan har dom ingen aning, dom har ingen aning hur många sömnlösa nätter jag gråtit eller hur många gånger jag velat ge upp. Och dom har ingen aning jag har ställt mig upp igen, fortsatt min resa med mycket i ryggsäcken.
Så girls keep your head up, vi är starka tilsammans!
You know my name but not my story, och kanske om ni har tur kan jag berätta den för er.
Pappsen till stan
Idag tog Pappsen mej till stan, är så glad över att jag har honom! Den enda killen jag nog litar på. Min största förebild
Idag har han slagit in paket till Rabat, haha han köpte lite godis till henne.
En man som vet att man ska behandla djur med respekt, fler sånna borde inskaffas i Sverige tack! 
Tävling
Idag var det en liten "skojtävling" på gården och Rabat skötte sig utmärkt! I början så var hon jätteosäker på första hindret men vi fortsatte och hon tvekade hit och dit tills nummer 4, då stannade hon.
60cm :)
Då satte jag ner foten och visade vart skåpet skulle stå! Det var då jag liksom vaknade i ridningen och fortsatte banan! 
60cm :)
vi kan och vi ska
I februari har jag ägt Rabat i ett år. Ett år är ganska lång tid, 365 dagar. 365 dagar har jag snart lagt ner blod, svett, tårar och 1000000 ton med glädje och skratt.
Det är även ett år sen jag hade den bästa tiden i hela mitt liv, men även den värsta. Som en kula i bröstet kan man säga.
Men Rabat "lagade" mig bit för bit.
Unghästen med ojämn man och krokig kropp blev den som helade mig.
Nu sammarbetar vi i varje galoppsprång, vi samlar ihop oss till en. två blir ett liksom, konstigare än så är det inte.
Trodde inte jag hade någon att gråta ut mina tårar på, men så stod hon mitt framför mig och det hade hon gjort i hela sitt liv.
Unghästen jag trodde inte skulle bli något särskild tog över hela min värld och gjorde den långt ifrån fläckfri men stabil.
Förra året sa tvekade jag alltid och sa ska vi verkligen, detta året säger jag "vi ska" i luften över hindera.
Hon har verkligen fått mig att inse vad kämpa innebär, att vi kan, vi ska!
Racerbil
Idag tyckte Rabat att en dressyrträning var det sista hon skulle kunna tänka sig. Idag var hon istället lite mer åt racer hållet och tyckte det var roligare att spetsa öronen och galoppera iväg...
Bröt ut i skrattanfall några gånger. Jo ibland är det okej att vara 4 år och leka loss, bara man har roligt.
Igår - idag
Lektionen igår gick susen, hon verkligen drog mot hinderna och tyckte det var superkul. Slutade med en oxer på 90, hade velat hoppa högre då vi verkligen tyckte det var kul. Men man ska ju sluta när det går som bäst, right?
Dessutom funkade vänstergaloppen galant, massagen gjorde sin verkan. Nu är allt bäst med Rabat!
Idag däremot är det en dålig dag för mig, vill just nu bara gräva ner mig tack!
Men jag hoppas det blir bättre när jag träffar Emily, den tjejen alltså! Träffat henne en gång förut och typ 3 minuter senare stod vi och kramades i kylan, känns som vi har känt varann i åratal men egentligen är sanningen endast i minuter. Haha
Själv är jag världens kramgoaste, vill ha kramar och pussar idag. Massor med kramar! Och hundratals pussar, för när jag mår dåligt kräver jag att någon myser ner mig i filtar framför brasan och pussar på mig, skämtar för jag är sådär glad åt värme.
Så idag är jag extra kramgo, och älskar er människor som går emot mig och bara kramas! Även till er vänner som kan hålla min hand och stötta mig ❤️
Ont att andas
Igår så fick Rabat nog och smällde till mig i väggen. Sjukt trött på hennes humör när det gäller makt.
Nu handlade det inte om att hon blev rädd utan att hon är en surkärring, följde hennes öron och hon är helt enkelt bara maktkrävande. Då är det viktigt att jag som ledare ta tag i henne och visar henne hennes plats.
Självklart är det inte alltid såhär men vissa dagar kan vi bråka lite då och då om makten, men självklart innebär det mycket kärlek och gosande också.
Idag har jag lite ondare att andas, men när man är ryttare får man stå ut med skrapsår på knäna och en bula här och där. Det är ändån lite coolt att ett sånt mycket starkare djur bär en mycket svagre varelse på ryggen.
Kan inte fatta hon är MIN. ❤️
Beger mig upp till stallet
Som rubriken lyder. Stallet är högst på listan idag, mycket ska göras men först och främst rida ponnyn min. Min höjdpunkt på dagen!
Älskar dej snuttan 💕
Ska rida i 40 min, men först och främst borsta henne LÄÄÄÄÄÄNGE idag, lite som hästmanikyr haha.
Anyway idag ska jag också skritta fram extra länge och sedan trava av henne rejält, fick lite extra tankeställare från gröna kort kursen igår.
Älskar dej snuttan 💕
Myspys med ljus och oväder
Idag kan jag inte säga att jag älskar min kropp... Finns nackdelar med att vara kvinna, speciellt den där jävla mensvärken!
Så bitches ett tips är att gå 5 meter ifrån
mig för jag är som en tickande bomb!
Strömmen har kommit och gått 10 gånger redan så nu myser jag ner mej med film, lite godis och snacks, såklart finns det vissa fördelar med att vara kvinna med, chokladen är en av dom.
Vart vill jag komma med Rabat?
Ibland ställer jag mig själv frågan, vart vill jag komma? Jag vill göra egna framgångar i ridningen, vill inte följa samma fotsteg som mina förebilder utan jag kör på och siktar mot stjärnorna samtidigt som jag lär mig av mina misstag.
Jag vill komma till den delen där man är helt överlycklig med sin ponny, om det då är vinna 1000982627282 tävlingar spelar ingen roll. Det spelar ingen roll om Rabat plötsligt blev en skogsponny, jag vill bara komma till den övernaturliga kärleken som känns som allt bara rullar på.
samma glada leende som dit och hem, det kallar jag för en framgåmgsrik ryttare, som får både sig själv och hästen att må sådär extra bra. Inte en ryttare som får hästen dunka huvudet i marken och trycka på massor med grejer och sedan kolla ner på alla skogsryttare. Det är 0 respekt på dagisnivå liksom.
På tävlingar beter jag mig med en positiv inställning och säger kanske en kommentar som får den där lilla flickan med shettisen som vägrade ut sig att må sneppet bättre.
"Bra du red" brukar vara ganska nyttigt att slänga ur sig även om man kan få dom där blickarna som svar. Men vem förlorar på det? Jo otacksamma ryttaren som lever på avensjuka och väljer att blicka istället för att svara schysst "tack så mkt, lycka till".
Jag om 3 år?
Såhär ser jag mej om 3 år 
Den enda som någonsin, någonsin, någonsin har kommit såhär pass nära hjärtat tillhör mig.
Den enda som någonsin, någonsin, någonsin har kommit såhär pass nära hjärtat tillhör mig.
Allting händer för en anledning ❤️
Tack bästis för den bästa tiden i hela mitt liv, men ändå den värsta tiden utan dej.
Idag är allt perfekt.
Fyfan va stolt jag är, framför allt över mig själv. Från och med idag tar jag nya andetag och samlar in luft, glömmer allt det bakom mig och strävar efter mål.
Glömmer alla misstag och påminns om min framgång. Alla gånger jag har lagt mig ner alla gånger jag gråtit i kudden. Alla dom minnerna suddar jag bort, men tar fortfarande med mig vad jag lärt mig i ryggsäcken. Det jag vill minnas är när jag gick fram till spegeln peppade mig själv kom igen Agnes, det här klarar jag.
Jag trodde på mig själv när ingen annan gjorde det. Jag har känt den känslan att stå där ensam, låta alla försöka låtsas förstå och säga "jag vet hur det känns gumman, puss" medans dom sen går tillbaka till deras fläckfria liv där deras största problem är vad dom ska ha för kaffesort imorgon.
Idag 2 december står jag här på mina fötter, tänker fyfan va bra jag är. Helt frisk och nöjd med livet på topp och huvudet högt.
Men en historia i bagaget, en historia som format mig. Kanske utan den skulle jag varit lycklig 24/7 och inte veta vad ordet KÄMPA betyder.
Men nu går jag här, redo för en fight om det skulle behövas. Redo att ta emot mig själv om jag skulle sjunka ner igen.
Kan säga emot vad som jag tycker är fel, sätta ner foten för folk som behöver lära sig vad respekt betyder.
Jag är här med massor med vänner bakom mig som stöttar mig, som denna gången stannar kvar. Och dom vännerna lovar jag att jag ska backa upp, försvara, lära och älska.
Hahaha söt
Dagens stall
