Lagt bloggen åt sidan - varit smådeppig

Har valt bort bloggen några dagar, har varit lite ledsen. I fredags när jag kom hem från skolan såg jag Winnie (Min ena kanin) springa för snabbt i buren och jag undrade vad som var pågång, så jag vända mej och gick dit.

 

När jag öppnar grinden så försöker jag lugna henne men det går knappt, tills hon blev trött och gick till en transportbur. Då stängde jag luckan och gick till andra kaninburen där hon skulle ha suttit inne. När jag kollar ser jag spån mot rutan (stor mängd), skålar ligger omkullvälta och jag öppnar den lilla luckan för att kolla ifall dom andra kaninerna är rädda eller har haft slagsmål.

 

Jag märker att det är tomt, jag kollar väldigt snabbt tills jag går i lite småpanik. Jag undrar vart mina andra 2 kaniner kan vara (brandy & Herr Mooris) . Och jag undrar hur Winnie ens kunde komma ut.

 

Jag letar överallt, går mot skolgården. Inte ett spår vart dom kan försvunnit syns och jag ringer alla i min familj. Sen börjar jag få tankar över vad som kan ha hänt, kanske ett djur ha kommit in och skrämt dom, men vart är dom då?

 

Jag möter upp mamma och hon märker att jag är lite smårädd och nervös. Jag berättar snabbt om Winnie, omkullvälta skålar, spånet som ligger i olika högar och att kaninerna är borta.

 

Hon går med snabba steg mot buren öpnnar luckan, det är då vi märker det.

 

I en hög ligger det en svart pälstuss, mammas händer gräver och letar och vi bryter ihop - Morris.

Vi båda två får panik. Vi gör en egen tanke om vad som skulle kunna ha hänt. Morris kanske fick en hjärtattack, det var då dom andra kaninernafick panik? Men tillslut ber jag mamma röra den kalla kroppen och kolla om det finns några sår. Medans jag går till Winnie, kunde inte kolla på Morris utan att falla ihop så märker jag att hennes tassar är fulla av blod, att hon har sår i örat och att blicken är panikslagen. 

 

När jag går ut för att säga farväl till Morris märker jag såret i nacken, det är något djur som har varit där.

Jag blev ändå lättad att Brandy hade lyckats smita, för Winnie hade ju det?

 

Brandy är säkert på någon säker plats, jag tar med mej Winnie in och försöker lugna henne samtidigt då man själv är i tårar. Mamma, pappa & Alice letar efter Brandy en lång stund. 

 

Tills mamma kommer in. Jag frågar oroligt ifall dom hade hittat henne.

Mamma skakar på huvudet men säger ingenting förräns en stund, då hon brister ut i gråt. Hon är död.

 

Jag blir förtvivlad och ställer många frågor, men första frågan. Hur dog hon?

 

Hon var i dåligt skick och något djur hade ätit på henne.

 

Jag känner någonslags tomhet, något i mig liksom gick sönder. Men hur kunde detta hända?

 

Ingen vet redigt eftersom hon låg en bra bit utanför kaningården, hur kunde hon komma dit? Hon kunde inte rymma ifrån det täta staketet och det är omöjligt att något som en mink kunde få ut henne. Men vi lär aldrig få reda på det heller.

 

Just nu idag har jag varit ute och kollat på den tysta och stilla kaningården, där morris hade varit i 7,5 år.

Där det alltid hade varit fulligång och kaninerna hade sprungit och skuttat i glädje. Men allt är tomt. Det är som att en stor bit fattas, en stor bit som aldrig någonsin kommer hitta tillbaks, En stor bit som tillhörde mina fyrbenta vänner, som aldrig kommer komma tillbaks. Som någon har tagit ifrån mej, och tanken att minken dödade Morris för att döda, inte för att äta Att det inte var naturensgång svider i mej.

 

 Vart ska jag nu ta vägen när jag är ledsen, när jag inte kan ens prata om saker och ting, vart ska jag vända mej?

Jo till mina vänner som stöttar mig och hjälper mej upp när jag faller. 

 

Men jag måste fortsätta, jag måste kämpa emot. Jag ska fortsätta för Winnies skull och vi ska riva kaningården.

 

Men bygga nytt. Idag har jag mailat om en kanin, för Winnies skull för att hon ska orka och kunna fortsätta sitt liv hemma hos mig. Och det finns en mening med allt, kanske var det för att mina kaniner aldrig skulle kunna skiljas? För Brandy hade levt med Morris hela sitt liv medans Winnie var van vid att vara själv.

 

Att kanske just den annonsen om en kanin som sökte en hona just nu skulle dyka upp? En kanin som var likadan som Winnie på sättet, som saknade någon hona att vara med. 

 

Kanske är det dags för en ny början? Men då måste jag sluta haka mej fast vid slutet, jag ska hålla huvudet högt, minnas och tacka för den bästa tiden i mitt liv. 

 

 

Halloweenfest på skolan

Idag började vi Kl halv 2 och alla basgrupper mötte varann i spökboll, såklart kom mitt lag på delad 1 plats... ;) 

 

sen så åkte Jag hem och sminkade mej, bestämde vilka kläder jag skulle ha och gav mej iväg till halloweenfesten. (Va inte utklädd) 

 

haha lite pin för typ dom flesta var utklädda men pallade inte ;) och sen så delades vi in i grupper blandat med 7-9:or, fick lite ändrad syn på vissa och lite kul att komma steget närmre. Alla verkade vara asmysiga! 

 

 

Ingen kommer någonsin ta din plats

Träning för tränare

Har aldrig gått så bra som idag, jag red tufft och sträckte upp mej. Vi hade skitkul och jag testade sporrar på henne och det gick suveränt! Mina små ben räcker inte alltid till på henne... 

 

Döööör när jag kollar på bilderna, älskar henne min älskade guldponny!!!

 

So true ❤️

 

#Girlpower

Något jag verkligen har lärt mig den senaste tiden är att bara släppa allt och göra det jag känner för.

Kunna rensa alla tankar och leva i nuet, vad som händer nu och inte det som hände i förrgår eller det som kommer hända om 2 timmar utan det jag gör exakt nu.

 

Folk försöker förstå mig och säger det måste varit en jättejobbig tid för dej , men handen på hjärtat Jag har inte ens fällt en enda tår, för jag har inte haft tid att tänka på det. Jag har varit fullt upptagen med grejer och personer som har gjort min dag till att jag går hem med ett stort leende, som jag kommer komma ihåg och minnas när jag är 87 och sitter i min gungstol, då kanske jag blundar och tänker tillbaks på den gamla goda tiden, tänker på grejerna jag minns och inte på dåliga grejer som tynger ner mej.

 

Imorgon sover jag över med mina tjejer, tjejerna som aldrig lämnar mej vad dom en få stå ut med, dom försöker alltid rätta till allt jag river ner och dom städar alltid upp för mig, dom finns alltid där och lyssnar på mina små funderingar till stora skrattanfall. Tjejerna som det alltid är full fart i på dagen så somnar vi tilsammans kl kvart över 10 av trötthet på kvällen. Det som alltid slutar med småprat och popcorn kastningar,  #Girlpower 

 

 

Imorgon - läkaren!

Taggar lite extra till läkaren imorgon, detta kommer gå superbra! Och jag hoppas jag får det bästa för min hud och självklart att det inte skadar min kropp, för så lågt tänker jag inte sjunka igen.

 

Så antingen får ni en skitglad Agnes, eller en lite mer besviken Agnes. Det beror på! Men det viktigaste är att jag kommer bli nöjd med mej själv en dag. 

 

Köpte precis tågbiljetter *_*

Trött efter långt ridpass

Vissa stunder är värre än den ena... Vad skulle jag göra utan dej min prinsessa?

 

lasergame

Lasergame med bitches... Såklart vann ju Ebba och jag, självklart liksom... *host host* 

 

Otursdag...

Idag har jag verkligen haft otur... När jag vaknade på morgonen hade jag ingen mobil... Laddaren var hos Ebba, sen kom jag försent till flexet, sen fick jag har med ipaden och den hade inget internet, sen funkade inte min dator på lektionen. Sen när jag skulle ta bussen till Ebba hade jag inget internet så kunde inte ringa henne eller något sånt och jag klev av på busshållplatsen som Ebba trodde jag inte skulle kliva av på så hon väntade på mig på en annan, sen så började det regna när gick till henne.. Sen så åkte jag hem och då såklart funkar inte laddaren! Inte ens till Ipaden, JÄVLA SKIT!

 

Ja jag är arg...

 

 

"Stallfri dag med min allra bästa bitch"

Idag har Alvida och Alice delat på stallet så har jag varit med Ebba, haha asså det är min enda vän jag kan vara 100% mig själv med, alla borde kunna känna så! Vi har haft supermysigt med hemgjorda pizzor och myckeeeeet oseriöst prat och skrattattacker... 

 

Såklart så glömde jag att min laddare låg i hennes väska så imorgon åker jag mot skansen för att få min mobil till liv igen. Lycka till Agnes - ska försöka klara mig till 2 tiden utan mobil... Får väl sno Annas eller någons mobil, för det är väl därför man har vänner, eller? ;)

 

 

 

Uteritt + lite i paddocken

idag blev det en liten mini uteritt, kom upp så sent till stallet och det blir så mörkt fort... *Snälla sommaren kom tillbaka*

 

iallafal Idag var hon helt lagom pigg på sandvägarna och bara när jag bad henne öka på så gick det undan direkt! 

 

eftersom vi inte hann med så mycket så red vi lite till i paddocken och hon var som ett helvete från början, men efter mycket ben och övningar så gick hon fint in på en volt sen och började arbeta ordentligt och jag släppte ännu mer och lät henne gå på och det var mitt livs bästa ridpass! jag bara satt där och njöt tillslut! Hon tyckte det var kul (det viktigaste) så jag är nöjd! 

Otroligt vackra bilder...

Shut up om du inte har något viktigt att säga

Här är ett inlägg till just er skitpratare, till er som inte har något mer liv än att prata skit och sprida saker och ting som inte du har någonting att göra med. Här kommer ett inlägg så ni kan känna er träffade och förstå att det inte blir bättre av att lägga er i mina saker & mitt liv, att det inte blir bättre av att kalla mej saker och sedan tycka synd om mej. Så varsågod och fortsätta läs till er som vet att ni behöver det.

 

Jag hade aldrig någonsin trott att jag var så spännande att prata om så folk la ner tid på det och jag hade aldrig fått för mej att jag hade behövt prata och säga ifrån för min egen skull, hade aldrig trott att detta inlägg skulle behövts skrivas.

 

Dag för dag snackas det skit, ibland sanningar men ofta rent skitsnack. Vissa har fått för sig något som att kalla mig slampa, hora eller något liknande ord och vissa går runt och tycker synd om mej, kollar på min ålder liksom. 

 

Men när ni hör meningar om mej, hur kan ni vara så säkra på den som berättar saker om mig inte ljuger? Hur kan ni vara så 100% säkra på att det stämmer? Och hur skulle det vara om du frågade mej, kollade från min sida av saken.

 

 

Såklart finns det undantag, sanningar och svek, men det skitsnacket överväger sanningarna.

Det snacket som snackas går helt över gränsen, det finns inget stopp eller broms utan det bara fortsätter tills alla har fått säga sin mening om vad de tycker om mig, och saker jag har gjort. 

 

Har aldrig varit så osäker på vilka som faktiskt är mina vänner, vilka som skulle stå kvar om dom fick höra sanningen från min mun.

Vilka vänner som lyssnar på vad som kommer ifrån min mun eller endast har öronen öppna för folk som vill kalla mig slampa, säga negativa och brutala saker om mig. Om ni tänker på det är det ganska självklart att jag vet vad som stämmer innerst inne och vad som är skitsnack, så istället för att nämna vad du ha hört om tjejen i 7:an kom fram och fråga mig face to face så slipper du sprida lögner.

Och snälla, att få höra slampa är inte lika kul när man går i 7:an och nyss fyllt 13, får inte ens dricka energidricka enligt lagen. Men jag är så sjukt trött att medans tjejerna blir kallade slampor av varann får killarna high five, det räcker liksom nu har jag sagt mitt för ikväll.

 

 

Rabat och min första tävling på gården.

När vi kom till stallet på lördagsmorgonen så gick vi banan direkt. Banan var lätt när man väl kunde den, Alvida hjälpte mig kolla vägar och så.

När vi sen kom in i självaste stallet så stod Rabat och väntade med alla sina knoppar förutom 1 som hade ploppat ut :`) Rekord...

 

Så först satte jag på benskydd, borstade henne, rättade till knoppen och pussade på den nervösa och otåliga lilla unghästen som visste vad som var pågång! Sen band jag upp henne i boxen och sadlade henne. 

 

När vi kom ut så var hon nervös och kunde visst inte stå still så hon gick fram och tillbaka men det löste sig och jag hoppade upp på min lilla Gul.

 

Först skrittade jag fram ganska länge tills hon kände sig lugn, trygg och säker då började jag trava lite.

Hon gick faktiskt otroligt bra fast huvudet var uppe i vädret, men jag la inte så mycket fokus på det utan att hon lyssnade på mej, kunde sakta av, öka på, göra halter och volter var det viktigaste.

 

Sen tog jag galopp och hon lyssnade lydigt, jag ställde mej upp och lät henne springa på så vi kunde få ett bra flyt i början. Jag galopperade i båda varven tills hon kändes 100% säker, då var hon värd att skritta på långa tyglar.

 

Sen på framhoppningen sög hon verkligen åt sig hinderna och hon älskade verkligen att visa upp sig, hon har aldrig hoppat så bra med mig innan som på framhoppningen. Hon hoppade superbra och jag var så stolt över min ponny.

 

Inne i ridhuset lät jag henne gå fram och kolla på hinder och saker som hon kunde reagera på.

Hon gick nära alla hinder och det var inga problem förrens vi kom till konerna, för dom var läskiga.

 

Sen när jag kände för att starta så hoppade vi det första hindret och hon krävde mkt ben för att kunna övertalas.

Banan gick superbra och hon fick den andra snabbaste tiden och när jag lät henne galoppera till applåderna så ville hon hoppa och styrde mot ett hinder själv, sedan vägrade hon så jag kom ut skitig, trött och stolt över min fyraåring.

 

2:a rundan gick ungefär likadant, Jäkla vad hon älskar att hoppa hon var verkligen skithet!

 

Ärovarv behöver vi inte nämna - för pigg häst... 

Myspys med min älskade ponny <3

Idag har det varit myspys på hög nivå i stallet, alla fixade sina grejer, smörjde och Duschade ponnysarna.

Rabat och jag stod länge i stallgången och knoppade, jävlar vad nervös jag är tills imorgon! 

Imorgon ska Rabat ha sadel,träns,benskydd, schabrak, padd och kanske martingal om det behövs, jag ska ha hjälm, väst, vita ridbyxor och någon tröja som matchar schabraket. 

 

Outfiten blir antingen brun/guld eller blå... Vi får se imorgon!

 

Knopparna blev faktiskt superbra, åh va hon är vacker <3

 

 

Samarbete/sponsring‏ med Lantbutike​n.se - Din jordnära butik

Har börjat samarbeta med Lantbutiken.se, kommer bli roligt!

 

 

 

"Lantbutiken.se drivs av företaget Lantbutiken Sverige AB. Lantbutiken.se startades på internet 2009. Ända sedan start har vi haft som mål att kunna erbjuda ett brett sortiment, attraktiva produkter och i hög kvalitet. Vi finns i Gislaved i Småland och vi skickar alla våra artiklar inom hela Sverige. Vårt mål är att bli Sveriges största nätbutik som erbjuder produkter till de som bor på landet.

Vi försöker alltid att vara behjälpliga och ni kan alltid höra av er till oss vid eventuella frågor och funderingar. Vi har förhoppningar om att ni ska finna det ni söker! Hos oss!

Det viktigaste för oss är att du som kund blir nöjd, eftersom att nöjda kunder är det bästa vi vet! "

 

Jag tyckte Lantbutiken var mycket trevlig att ha och göra med, dom svarar snabbt på mail, dom förstår och är mycket vänliga. Jag kommer nog snart shoppa hem lite saker därifrån, till kaninerna, hunden och hästen! 

 

Ni hittar deras shop på Www.Lantbutiken.se !

 

 

Snart kommer nog några tävlingar dyka upp så håll ögonen öppna! 

mysanermejhumör....

Hoppning med lilla Gul

Idag dök det upp lite hinder för min och Rabats del, och vi övade lite på galoppsprång bland annat, det är verkligen inte lätt att sitta på denna 4 åring ibland... Men det är kul att både hon och jag utvecklas samtidigt liksom 2 i ett.

 

Denna lilla ponnyn har verkligen kämpat idag, hon kom in svettig och trött och fick gå in till boxen direkt, sen tog jag på henne kyllera och pussade på henne 

 

Min sits är inte den bästa, men jag utvecklas dag för dag med lilltjejen 

 

 

HAHHA DAGENS FAILBILD:

 

 

 

Han kommer inte vara "sån".

Den killen jag kommer vända mig till kommer inte begära att jag klär av mig, han kommer inte dissa mig totallt om jag inte visar mina privata delar. Om han finns, vet jag inte. Jag kan inte ens vara säker på att det är en "han". 

 

H*n ska inte pressa ut mig och lämna mej som en ensam skrynklad pappersbit, då förblir jag hellre ensam.

 

Bästa ponny fast klagande ryttare...

Idag var mitt humör verkligen urkasst och jag skäms över att jag inte lugnade mej... Denna 4 åring hade lite språng i benen och råkade springa på mej ett antal gånger... Tack vare AlvidaS hjälp så fick jag en stadig sits i slutet och hon gick grymt bra 

 

Tävling

 

 

Om ni vill vara med och tävla så klicka HÄR och läs igenom villkoren för att vara med! 

 

Tävlingen avslutas på söndag den 13 oktober, 18:00.

 

Det viktigaste i mitt liv just nu och lite blandat

Just nu är det viktigaste nog kompisarna, hade aldrig trott att några sånna galna personer skulle betyda så mycket för mig.

Vart jag än vänder mig om så finns mina kompisar och det brukar aldrig vara någon emot mig, jag brukar aldrig sitta själv förutom när jag ploppar in hörlurarna och tar det lugnt ett tag då tycker jag det kan vara rätt så chill. 

 

Vänner är alltid viktigt att ha med sig, hela livet ut.

Snälla ni ta inte bara era vänner förgivet. Jag kan säga att jag har gjort det och folk har gjort det med mej och det är inte bra, men det är upp till varje person och ni märker det.

 

Jag är så glad samtidigt som jag kan vara lite smått besviken på vissa. Ibland kan folk komma upp med lite konstiga kommentarer vid sidan om, men jag vet att dom faktiskt gör det för min skull.

 

En sak som jag har börjat stöta på här i högstadiet är rykten, lite smått jobbigt när rykten kommer fram och blir till frågor och felaktiga sanningar, när det liksom tisslar och tasslar bakom min rygg om sånna saker som vissa människor inte har ett skit med att göra.

 

Men det är livet och jag kan inte göra så mycket åt det. Så här fick ni ett godnatt - inlägg med lite blandade känslor

 

 

 

Har stunder då jag faktiskt vill ge upp allt

Haha näradödsupplevelsen? och här sitter jag och tänker på prinsessan i hagen ;)

Som rubriken säger, hur många av er ryttare passar inte detta in på? 

Idag vaknade jag och inte kunde andas, så i min zebrapyjamas låg jag när läkarna tog tester.

En allergisk reaktion är inget att leka med.. Det märkte jag nu.

 

Haha och det jag låg och kollade på sen var bilder på Rabat, The typical hästnörd på hög nivå! Inte kan jag hjälpa att jag har mammakänslor över Rabat? 

Och känslan när man möter en hästintresserad sjuksköterska gör det inte enklare... Då känns det som man liksom bara spricka av alla historier man vill berätta, Haha är ni med mej?

 

Alvida fick göra frialuftvägar på mig. Men allt känns helt lugnt just nu men familjen är lite smått chockad. Haha Alvida är så söt när hon spelar upp en låt och säger att när hon trodde jag skulle dö satt hon och grät i bussen och lyssnade på låten.. 

 

Anledningen till att jag fick en allergisk reaktion var för att min läkare gjorde ett stort slarv och skrev ut en medicin som jag är allergisk emot. Sånt här får verkligen inte hända, det hade kunnat hända värre saker om inte Alvida var hemma (Tack och lov).

 

Nästa gång om det händer måste jag ringa en ambulans direkt, och nu byter jag läkare! 

Jag vill ha en läkare som tar mig på fullt allvar och inte tar sånna risker.

 

Är det någon som läser detta som har gjort behandlingen med tetracyklin? Gav den bra resultat?

 

 

 

Små tatueringar - sjuuuukt snyggt

 

 

Snälla mamma och pappa... "Ni kan ju tänka på det"

Min enda soulmate.

Kommer nog fortsätta nämna Tiibet då och då. Kanske lägga upp foton med rubriken "saknar dej".

 

Allting har en historia bakom sig, min och Tiibets är bara "Wow". 

Jag har aldrig ägt Tiibet förutom i mina drömmar och mitt hjärta, där har han alltid varit den enda. 

Men inget varar förevigt och jag kunde bara inte ha kvar Tiibet, vill inte nämna allt för då hade jag varit tvungen att nämna och peka ut folk och det är omoget.

 

Om jag ska vara helt ärlig och lägga handen på hjärtat så kan jag fortfarande vara ledsen för att jag saknar Tiibet och jag kommer ALDRIG komma så nära en häst som med Tiibet. Hur mycket jag än försöker kommer jag inte hitta någon häst som skulle kunna komma så nära hjärtat som Tiibet. Spelar ingen roll hur många tusenlappar en häst kostar, inget skulle kunna ersätta tankarna och längtan efter Tiibet.

 

Tror jag att jag någonsin kommer få tillbaks Tiibet? Nej verkligen inte, så jag får vara nöjd för det som hände istället för det jag miste... <3

 

 

Vem är Rabat?

Jo vem är faktiskt lilla gul? Jo det är våran ponny som 3 syskon delar på.

Jag är den yngsta av oss, Alvida är mellansyster och Alice är den äldsta. Rabat är född 2009 och vi köpte henne som 3 åring!

 

"Från allra första början"

2 ston skulle ridas in, Rabat och Rosalinda var deras namn. Alvida skulle rida in Rabat och en söt tjej som heter Julia skulle rida in Rosalinda. Jag hjälpte bara till lite smått med Rabat vid sidan av och Alvida gjorde det stora jobbet.

Vi trodde Rabat skulle vara svårare att rida in än vad hon egentligen var visst hade Rabat perioder då hon ställde sig rätt upp och vissa perioder var benen och rumpan hej vilt i luften, Men så är livet för en liten gul häst ibland!

 

Alice sa att till stallägaren att hon ville köpa Rabat och så skulle det bli. Rabat skulle åka upp till Alice och hennes pojkväns gård.

 

Att lära Rabat att hästtransporten inte var något farligt monster var inte det enklaste... Alvida kämpade som en galning gång efter gång. Det tog många tårar men jag vet att vi lärde oss att vi måste ha tålamod med denna ponnyn.

 

En dag då (av privata skäl) hon blev våran! Var helt omöjligt att tänka att Rabat fick stanna?! Nu delade vi allihopa på henne och den ponnyn som vi kämpade med från att hon var en liten bebis var nu våran! 

 

Att ens tänka från en dag till en annan... Nu har vi en ponny.

 

Allting var perfekt och allt rullade på, hinderna höjdes och hon hoppade bättre.

Vi hade köpt en ponny som kunde hoppa!

 

Om vi skulle ut på tävling var hon tvungen att mätas och transporten för henne var fortfarande ett köttätande monster... Hon var verkligen envis och att hon skulle in i transporten var helt utanför tankarna. In your dreams tänkte hon liksom...

 

Tillslut började det kännas mer möjligt att Rabat skulle in i hästtransporten och vips så var hon inne.  Sen en dag var det dags att fälla igen och låta henne lära sig att det inte var farligt att vara därinne. Då fick Rabat panik och på några sekunder blev hon skräckslagen och stampade och sparkade hej vilt i transporten.

 

Men det tar alltid tid att vänja sig vid saker, och kommer alltid vara så. Men det tar olika långa tider för hur man är personligen. Vissa lär sig snabbare och vissa tar det längre tid för.

 

Och det tog lång tid för Rabat men hon gick förr eller senare in och paniken blev mindre och mindre

så sen kunde vi åka in och mäta henne. Vi hade fått för oss att hon var häst men nej, hon var D-ponny!

 

Så började Alvida tävla henne och första rundan gick utmärkt!

 

Sen fick Rabat för sig att det var hon som bestämde allt och vägra var spännande och det hade hon användning för. Och hon vägrade och vägrade... Alvida åkte till Mats och om vi har köpt en ponny ska den fan kunna hoppa oxå!

 

Mats tyckte att vi skulle vara hårdare mot henne och om hon vägrar är det hennes problem.

Rabat började hoppa mer och mer och vägringarna minskade, hon hade hittat tillbaks till sin hoppning.

 

Ja det är ungfär där vi är nu! Nu ska jag ta över Rabat lite mer och ska ha henne 2 dagar i veckan och vara med på småtävlingar och träna, för senare kommer bara jag tävla henne och det blir min tävlingsponny! Ser fram emot det!

 

 

 

 

Ta nya tag.