Du tar det där lilla extra steget som skiljer dej från barbiedockorna och kliver in i vuxenvärlden. 

Syskonen blir jobbigare och dom måste veta ALLT. Om det inte är att dom har lånat din nya tröja så är det att dom kräver att veta vem du är kär i och vilka du umgås med. 

När man sitter där vid middagsbordet och din mobil lyser upp ska dom vara dom första som checkar så det Inte är Erik i 9:an, liksom jag menar komigen finns det något pinsammare? 

Helt plötsligt får man inte vara ute till kl kvart i 11 längre utan man ska höra av sig på mobilen ständigt, vara hemma senast halv 10 och föräldrarna förvandlats till spioner.  

Och vadå jobbigaste är när du sitter på ditt rum med kompisar och diskuterar hemlisar så bara smäller din pappa upp dörren och undrar vad man håller på med. Och innan han går vill han gärna dra till med något skämt som endast han skrattar åt. 

Men jag kan på vissa sätt förstå mina föräldrar ibland, för dom vet ju vad det innebär att vara tonåring. 

Min pappa har väldigt gripande historier och han var inte världens lydigaste, liten smal,söt pojke utan han var helvild! Vi brukar alltid ha det mysigt i bilen och lyssna på hans historier gång på gång om allt möjligt som kom i hans väg haha. 

Men jag hoppas även mina föräldrar förstår mig ännu mer i dessa situationer. 

Att dom förstå varför jag smäller igen dörren framför deras näsor ibland. Att dom förstår att jag vill lära känna fler vänner och jag vill känna spänningen på kvällen. Att jag behöver känna att dom litar på mig, men även låter mig ta ansvar. Att visa dom att jag kan reda ut grejer på bra sätt och låter mig även göra misstag.