Dagens stall

Dagen började med att åka till stallet med Mamma som är så söt och hänger på! 

Skulle ta in Rabat som var ensam i hagen. När jag precis fick ut henne ur öppningen så hör jag hovar springar mot mej i mörkret, har inga lampor vid privathagarna så kunde endast höra att en häst var påväg mot mej. 

Så vid andra sidan elstaketet svänger en häst av och börjar bocka precis bredvid oss.

Rabat börjar få småpanik men som den snälla hästen hon är så saktar hon av och lugnar sig ganska snabbt. Dock sprang hon nästan över mej men hann putta undan henne.

Hästarna i hagen stimmar runt och springer bockar, skenar överdrivet mkt för att det Rabat ska slappna av och jag tänker att om jag kommer förbi denna hagen så kommer hon vara lugn. 

När jag tar mej förbi hagen så hör jag hovar som slår i marken. Jag kollar bakom mej och ser en häst skena mot elstängsel för snabbt för att ha en chans att sakta av innan, 

Hästen fortsätter och springer rätt in i utgången och bryr sej inte ett dugg om alla elstötar som far igenom kroppen. För hästen har panik springer runt, runt & runt. 

Rabat stressar upp sig springer nästan på mej flera gånger. Försöker prata lugnt med henne och lugna mej själv men när man ändå måste få dit hjälp så fort som möjligt är det svårt att hålla sig lugn. 

Jag var tvungen att tänka snabbt och skrek till mamma att hon var tvungen att stänga så den andra hästen inte sprang ut. Hon klarade det precis och mamma skulle aldrig ha en chans att ta de ponnyn som rymde utan när vi står i småpanik och ropar kommer det en från stallet som lyckas få tag i hästen och tar in honom. 

Inga skador skedde men härdanefter ska jag ha stålhättar och hjälm på mej punk slut. 



Sen ridpasset på Rabat var helt onkontrollerbart i början och hon var överallt. Skojar inte. Hade hackamore med. 

Huvudet högt uppe för att det var 100009 hästar i ridhuset. 

Flera gånger saktade jag av och bara ville gråta, skrika och ta in henne i boxen men något fick mej att stanna den sista gången och intala mej, 

Agnes - om hästen inte arbetar eller lyssnar så kanske du måste komma på vad jag gör för fel. Sitter jag bra i sadeln? Är jag rak? Är mina händer bra och lägger jag det lilla extra trycket om benen? NEJ. 

Hur ska jag lösa det? Jag börjar om från början. 

Självklart gick hon som en pärla och kunde inte sluta rida på henne, ville föralltid vara fastklistrad i hennes sadel! 
Men eftersom hon var såååå duktig så blev det inte så mkt mer ridning än att känna igen henne! 

Hon är kvinnan i mitt liv! Fyfan älskar henne! 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0