Jag har landat på fötterna igen.
Äntligen har allt bara rullat på igen, det är nog den skönaste känslan som finns och känna att det funkar. Att jag är på rätt väg igen. Nu med helt andra mål, planer & tankar om min framtid med Rabat.
Detta året har jag verkligen utvecklats, jag har mist min enda stora trygghet men stått kvar ensam starkare än någonsin. Jag hittade nya höjdpunkter på dagen, fast det var inte en dans på rosor ska ni veta.
Jag har brytit ihop, fått ångestattacker mitt bland folk - Men jag andas fortfarande. Det ligger i mitt förflutna och det är jag förbi, nu höjer jag huvudet och tittar mot mina mål.
Visst finns det dagar då regnet öser ner och man vill lägga sig i en grav och säga hejdå till världen omkring, det är dom dagarna jag måste gräva upp mig själv och påminna mig hur nära jag är mina mål.
Påminna mig att lära dom människorna som trotsade mig, som räknade med att jag skulle ge upp en dag.
Dom människorna ska jag le mot när jag galopperar ärovarv, dom ska få se att den lilla tjejen som kom där travandes på den lilla shettisen kunde om hon ville.
Och till er mina vänner som har hjälpt mig från att kunna sätta på benskydden rätt till att ta in prisrosetten som trillat ner på marken - Här får ni ett stort fett TACK
Kommentarer
Postat av: amanda
Bäst är ni
Svar:
Agnes Heyne
Trackback
