Jo vem är faktiskt lilla gul? Jo det är våran ponny som 3 syskon delar på.

Jag är den yngsta av oss, Alvida är mellansyster och Alice är den äldsta. Rabat är född 2009 och vi köpte henne som 3 åring!

 

2 ston skulle ridas in, Rabat och Rosalinda var deras namn. Alvida skulle rida in Rabat och en söt tjej som heter Julia skulle rida in Rosalinda. Jag hjälpte bara till lite smått med Rabat vid sidan av och Alvida gjorde det stora jobbet.

Vi trodde Rabat skulle vara svårare att rida in än vad hon egentligen var visst hade Rabat perioder då hon ställde sig rätt upp och vissa perioder var benen och rumpan hej vilt i luften, Men så är livet för en liten gul häst ibland!

 

Alice sa att till stallägaren att hon ville köpa Rabat och så skulle det bli. Rabat skulle åka upp till Alice och hennes pojkväns gård.

 

Att lära Rabat att hästtransporten inte var något farligt monster var inte det enklaste... Alvida kämpade som en galning gång efter gång. Det tog många tårar men jag vet att vi lärde oss att vi måste ha tålamod med denna ponnyn.

 

En dag då (av privata skäl) hon blev våran! Var helt omöjligt att tänka att Rabat fick stanna?! Nu delade vi allihopa på henne och den ponnyn som vi kämpade med från att hon var en liten bebis var nu våran! 

 

Att ens tänka från en dag till en annan... Nu har vi en ponny.

 

Allting var perfekt och allt rullade på, hinderna höjdes och hon hoppade bättre.

Vi hade köpt en ponny som kunde hoppa!

 

Om vi skulle ut på tävling var hon tvungen att mätas och transporten för henne var fortfarande ett köttätande monster... Hon var verkligen envis och att hon skulle in i transporten var helt utanför tankarna. In your dreams tänkte hon liksom...

 

Tillslut började det kännas mer möjligt att Rabat skulle in i hästtransporten och vips så var hon inne.  Sen en dag var det dags att fälla igen och låta henne lära sig att det inte var farligt att vara därinne. Då fick Rabat panik och på några sekunder blev hon skräckslagen och stampade och sparkade hej vilt i transporten.

 

Men det tar alltid tid att vänja sig vid saker, och kommer alltid vara så. Men det tar olika långa tider för hur man är personligen. Vissa lär sig snabbare och vissa tar det längre tid för.

 

Och det tog lång tid för Rabat men hon gick förr eller senare in och paniken blev mindre och mindre

så sen kunde vi åka in och mäta henne. Vi hade fått för oss att hon var häst men nej, hon var D-ponny!

 

Så började Alvida tävla henne och första rundan gick utmärkt!

 

Sen fick Rabat för sig att det var hon som bestämde allt och vägra var spännande och det hade hon användning för. Och hon vägrade och vägrade... Alvida åkte till Mats och om vi har köpt en ponny ska den fan kunna hoppa oxå!

 

Mats tyckte att vi skulle vara hårdare mot henne och om hon vägrar är det hennes problem.

Rabat började hoppa mer och mer och vägringarna minskade, hon hade hittat tillbaks till sin hoppning.

 

Ja det är ungfär där vi är nu! Nu ska jag ta över Rabat lite mer och ska ha henne 2 dagar i veckan och vara med på småtävlingar och träna, för senare kommer bara jag tävla henne och det blir min tävlingsponny! Ser fram emot det!