Hon försöker fixa allt åt mig. Men även låter mig kämpa. "Kom igen Agnes, försök du vet att du klarar det" säger hon varje ridpass. Och utan henne hade jag verkligen inte varit här jag är nu, hon skapade mig. Formade mig och gjorde mig till den jag är idag. Även om jag inte är något drömbarn, jag har gjort dumma saker men hon accepterar det. Hon ger mig inget straff och sen är vi kvitt utan vi pratar om det tills jag liksom ahh varför gjorde jag så, kanske är det därför jag är så högljud i mina åsikter. 

 

Och jag vill vara som märkesgirlsen i skolan. Med hollisterbyxor, hunterstövlar och odd mollytröjor Men om det är något jag verkligen vill ha fixar hon det åt mig innan jag hinner blinka. Hon fixade Mk väskan direkt. Shit vilken unge jag är egentligen, att hon ens vill fixa alla grejer åt mig. Men sen finns det ju en baksida hos dessa uppklädda tjejer. Har dom en häst, stort hus, luftigt rum och stor familj? Well thats nice, grattis till dom väldigt få tjejerna som har alla delar och lever i barbielivet där allt är fläckfritt. Och gärna med en liten nakenhund i väskan. Får allt dom pekar på. 

 

Men varje dag kämpar mina föräldrar med att ha råd med att låta mig ha kul, jag ser hur hon kämpar dag för dag. Och jag försöker hjälpa till så mycket jag kan. Vi har den girlpowern mellan mor och dotter som alla skulle ha. 

 

Och missförstå mig inte. Jag fick inte det livet jag har utan att lyfta ett finger utan jag har kämpat, trott jag gett upp men kommit tillbaka ännu starkare. Här växer det inte pengar på träd utan vi prioterar grejer. Badar i badkaret mindre och spolar inte lika mycket vatten. Alla hjälper ändå till tilsammans, en stor familj som snackar om allt.

Har familjemöten men även bråkar.