Bara lite kvällstankar. Känner mig så sjukt speedad när jag tänker på vad vi egentligen kan göra. Jag, du och resten av människorna på denna jord. Jag kan rädda liv genom att bara säga "Hej" till en person som kanske gråtit hela natten men tagit på sig mascaran och gått till skolan, vem vet liksom?

 

Vet du vad det är som är så himla bra med att säga hej till personer? Du förlorar INGET. Utan det blir mer pluspoäng vid sidan av. 

 

Jag älskar att prata med personer som jag inte känner så bra. Och där får jag faktiskt ta åt mig lite beröm för jag skulle kunna gå fram till vem som helst och börja prata om någon status man sett den personen lagt upp på facebook bara för att få igång ett samtal. För vi har bara varann, så va rädda om inte bara era nära och kära utan även fiender. För vem skulle ta deras plats?

 

Jag har faktiskt gått fram och pratat med människor som gjort skitdumma saker, som snackat skit bakom min rygg. Men jag har gått fram med ett leende och sagt hej bara för att ge en klapp på ryggen och coacha personen till att vara stark och slutföra dagen. Och även om det inte skulle vara så att personen har gråtit hela natten så är det trevligt med kontakter och vi sprider vidare glädje. 

 

En gång när jag gick mot en kompis så kom det två tjejer. Och ja jag sa hej som vanligt. Då börjar dom skratta, men det luktar osäkerhet på lång väg. För dessa tjejer kanske bara är ovana vid glada kommentarer, dom har svårt att ta åt sig. Men självklart kände nog alla 3 att det var pinsamt för dom. Man märkte det i luften att det bara var töntigt kring dom och det var därför dom reagerade som dom gjorde - skrattade. För det är så vissa personer reagera i olika lägen när man känner sig otrygg men jag tycker så synd om dom. Att dom nog inte får ett sånt hej ofta. 

 

Förlåt för ett otydligt inlägg men hoppas ni endå förstår hur jag menar