Tänk dig själv. Du packar ihop dina mest lätta värdesaker. Du har 10 minuter på dig, 10 minuter att säga farväl till hemmet du växt upp i. Du har 10 minuter på dig att pussa mormor på kinden för sista gången. Du har panik, hela din familj packar oroligt inför den långa resan. Men det är ingen sån resa, ingen solsemester. Utan det är en flykt, en flykt från ditt eget hem. En flykt från de sönderbombade husen. 

 

10 minuter går snabbt, för snabbt. Din mamma ropar på dig, nu var det dags. Innan dörren smälls igen vänder du dig om, du kollar rätt in i din mormors ögon innan dörren smälls igen för sista gången. 

 

Familjen springer, din lillasyster är nedbäddad med filtar i mammas famn. Du springer tills du inte känner dina ben. Du passerar det som en gång var en fotbollsplan. Alla skratt blir till minnen, alla tårar är borta. För här gråter man inte, då är man svag. Gråter gör man om man har gett upp, men vi har inte gett upp för vi är påväg till ett land där allt är fläckfritt. Ett land där man hälsar på varann när man tar in posten.

 

Sverige - ett land där alla är lika värda, ett land där man tar i hand med flyktingar. Trots hudfärg, kön eller religon.

 

Du vandrar genom en skog mitt i natten, du går och går trots att du inte ens ser vart du trampar. 

Pappa pratar, han är stark för han kan inte gråta utan han gör vad som helst för sin familj. Han har sett mycket, för mycket. Vi rymmer ifrån våldtäkt, vi rymmer ifån mord, vapen och krig. Vi rymmer ifrån blodet på gatan.  Vi rymmer ifrån vårat land.

 

Vi packar upp filtar, vi måste vila så vi kan springa ännu fortare. 

Jag somnar med några sista minnesbilder i huvudet, minnerna blir till mardrömmar som håller hela natten. 

Jag ser blod rinna, blod från mina vänner, blod från mina kusiner. Jag hör folk ropa, jag hör barn skrika. Jag hör föräldrar gråta. Detta håller på tills jag vaknar med solskenet. Då är det dags att fortsätta springa. 

 

 

Våra problem är framförallt våldtäkter, men är det invandrarnas fel? NEJ.

Om vi har problem med det, sätt strängare lagar så blir vi av med skiten. 

Just nu sitter det svenskar som bestämmer vilket straff man får om man gör något fel. Men hur många blir inte friade? Jo en extrem summa. För att 97% av alla våldtäktsmän inte behöver spendera en enda dag i fängelset. Och det är vi i sverige som bestämmer det. 

 

 

Dom som kommer från andra länder är mycket kunniga och lär sig snabbt. Om vi tycker det behövs satsas mer på sjukvården i sverige, varför bara inte utbilda dom ännu mer? För när dom kommer hit är dom klara och redo att starta om sitt liv med ett jobb. 

 

Men sanningen att dom faktiskt inte ens får plocka upp skräp på flyktinganläggningarna för att dom tar någon annans jobb. Den sannngen är brutal. Vi svenskar som bara föddes här på den ljusa sidan och bara kollar ner på invandrare som kämpat sig hit idag genom våldtäkt, brott, vapen och blod rinnandes från gatorna. Dom har kämpat och jobbat för att dom vill överleva. Dom vill att deras barn ska göra sverige stolta. Och föräldrarna har hållt masken framför barnen dom kvällarna dom velat ta ett rep runt halsen men istället pussat godnatt och lagt sig i tid. Hatten av till er, för ni förtjänar min respekt mer än någon annan. Ni har rätten att finnas.  för någon dag ska jag ändra på allt, men jag börjar idag med att skänka pengar. Nästa steg är att gå fram och ge kläder och behövande saker. Sen när jag skaffat mig mer stöd hos folket är det dags att ta tag i problemet med dom som har större makt. 

Vi kan inte göra allt men alla kan göra något, om vi verkligen tror på det. Och jag ska göra något.