Min räddning
Kan inte hålla ihop längre, hela vägen till Torslunda gård tänkte jag bara på att få krama om Rabat... När jag väl kom fram sprang jag nästan till henne, gick in, stängde boxdörren. Gosade in hela ansiktet i hennes lurviga päls och tårarna bara öste ner. Kunde inte stoppa det.
Hon stod alldeles blixtstilla. Vet att hon kände att något inte stod rätt till.
Den kramen förändrade hela dagen. Stod och kramade henne i säkert 20 min bara lät tårarna rinna. Känna henne andas mot min nacke. Allt var så perfekt även om allt hade vänt sig mot mig.
Där stod jag, men den enda individen som aldrig skulle svika mig. Den enda varelsen jag någonsin kommer älska, som fyller ut varenda plats i mitt hjärta.
Tack Rabat, min bästavän. Utan dej hade jag nog inte funnits här idag 
Kommentarer
Trackback
