Varför jag kämpar för det jag tror på - feminism

I min närhet så blir tjejer uttnyttjade, i min närhet så svälter 13 åriga tjejer sig. Och jag är trött på att vara uppväxt med att kallas "bra för att vara tjej" i sporten. Jag är trött på att låta killar sänka mig och mina girls. Jag är trött på att tvinga mina kompisar som är fucking 13 år att äta. 
 
Jag är trött på att höra grova skämt om tjejer som blir våldtagna av skrattande killar som tycker det är en lek. Jag är trött på tjejer som får ont i huvudet för att dom inte ätit. För att ingen sätter hårt mot hårt.
 
Jag är trött på folk säger att jag är tjock för att jag inte har en anorexia kropp. För att jag faktiskt åt min frukost så jag ska orka dagen, men väljer ändå att få förolämpas. Jag är trött på uttrycket "om man ska vara fin får man lida pin". För jag faktiskt är fin men jag utsätts ändå för kommentarer för att min kropp inte ser som en modell som blev hämtad utanför anorexiakliniken. 
 
Och under tiden jag ätit har jag fått bli utsatt för att bli kallad tjock hela 40 gånger under min lunch.
Men konstigt nog väger jag det som man ska väga i min ålder, hur kan vetenskapen säga att jag väger jättebra medans killarna öser ner kommentarer på mig. 
 
Någon av mina vackra vänner, några i min familj eller släkt ska någon gång utsättas för sexuellt tvång. För att killar faktiskt skämtar i dagens samhälle om att var tredje tjej ska bli utsatt för våldtäkt. 
 
Att killar leker livet ut med högre löner, och att kunna få utsätta unga såsom äldre kvinnor för sexuellt tvång och chansen är 98% att man slipper fängelse.
 
Du kan ta mig som en bitterfitta, men jag gör det jag fortfarande har hoppet för - jämställdhet. 

Att mina framtida barn ska få chansen att växa upp i ett samhälle som fungerar med att mamma har likadan lön som pappa. Och om jag någonsin skulle få höra att min ev framtida dotter blivit utsatt på något vis kring hennes kropp eller hennes kön, att hon inte räcker till. Att hon inte kan ha "killfärg" eller något sånt. Då skulle jag leta reda på de personerna som fått för sig det och banka in jämställdhet i deras huvuden tills dom fattar hur man behandlar varann med respekt!
 
Jag är bara 13 år och har redan blivit straffad för mitt kön, killar som gått överstyr. Vuxna män som tryckt ner mig. Unga pojkar som suttit och kallat mig tjock medans jag ätit, Och jag redan svält mig själv för deras skull tills jag vaknade upp ännu starkare. Redo att kämpa för mina vänner. Mitt kön. Mig själv. Min mamma. Mina syskon. 
 
Så det är varför jag kämpar, för att feminister är dom som faktiskt märke till dagens stora orättvisor,och jag är en av dom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0